Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).  Related Paintings of fredrik westin :. | Landscape with a Watering Place (mk05) | Still Life with Pipe and Tobacco | New Cider | The Madonna of Justice | Village de sac |
Related Artists:
Amedeo Modigliani
Italian Expressionist Painter and Sculptor, 1884-1920 Amedeo Clemente Modigliani (July 12, 1884 ?C January 24, 1920) was an Italian artist of Jewish heritage, practicing both painting and sculpture, who pursued his career for the most part in France. Modigliani was born in Livorno (historically referred to in English as Leghorn), in northwestern Italy and began his artistic studies in Italy before moving to Paris in 1906. Influenced by the artists in his circle of friends and associates, by a range of genres and art movements, and by primitive art, Modigliani's œuvre was nonetheless unique and idiosyncratic. He died in Paris of tubercular meningitis, exacerbated by poverty, overworking, and an excessive use of alcohol and narcotics, at the age of 35.
Libri, Girolamo dai
Italian Painter, ca.1474-1555 Illuminator and painter, son of Francesco dai Libri. He was evidently trained by his father, but he received commissions for altarpieces as well as manuscripts. Documents indicate that he lived in Verona all his life, but an early miniature of the Nativity, the only work by him in a series of choir-books almost certainly painted in Ferrara, suggests that he may have spent some time there. Vasari's record that he worked as an illuminator in the monastery of S Salvatore in Candiana (Padua) may be true, as some of Girolamo's surviving miniatures were executed for the abbey. The only record of Girolamo's views on his art occurs in a register of 1544: 'a good and worthy painter must know how to imitate nature well and to feign that which nature makes, and he must be universal in depicting landscapes
PALMA GIOVANE
Italian Mannerist Painter, ca.1548-1628 Son of Antonio Palma. A greater artist than his father, his vast oeuvre represents the impact of central Italian Mannerism but principally of Jacopo Tintoretto on Venetian painting in the generation after Titian, Tintoretto and Paolo Veronese. He died in his late seventies and was occasionally referred to as 'il vecchio', but since the 17th century he has been known as 'il giovane' to distinguish him from his great uncle. He was virtually self-taught, apart from a presumed acquaintance with his father's workshop. In 1567 he came to the attention of Guidobaldo II della Rovere, Duke of Urbino, who was to support him for four years. A possible knowledge of Federico Barocci's art at the court of Urbino left little trace on his surviving early works. The Duke sent him to Rome for study, where he spent a few months apprenticed to an unknown artist. There his sympathy was with Taddeo Zuccaro and Federico Zuccaro, who influenced the graphic style of the drawing of Matteo da Lecce (1568; New York, Pierpont Morgan Lib.), his first dated work. His Roman sojourn, which lasted until c. 1573-4, made a direct impact on some of his Venetian works and indirectly made him receptive to Tintoretto's style. A tendency in Rome in the 1560s to retreat from the most artificial and decorative aspects of Mannerism in favour of naturalism was also to affect Palma's attitude to style in his mature works